"Pappa"

Det började bulta i kroppen. Som en våg av ström rusade genom mig. Vad var detta? Varför kändes det så bekant? Klockan var 19:30 och jag var precis klar med en "befrielse" (mitt egna ord för husrensning) hos ett par som hade enligt dem själva "mycket elak energi" hemma hos sig.

Jag kände direkt att detta var ingen elak eller lurig energi utan mer en nyfiken och observerade energi. Jag gjorde alltid som jag alltid gör och etablerade kontakt med energin. En "pojke"? Näe, det kan inte stämma tänkte jag. En liten grabb? Här? Hos denna familjen? Ja, det kändes verkligen så, så det kanske var just det. En ung liten kille på ca 4-5 år. Blont hår, rufsigt och tidigt 1950-tals kläder. 

Jag fick ganska snabbt kontakt med denna lille fina kille och fick namnet "Peter". Han kallade mig för Pappa, men jag var inte hans far. En välbekant känsla av kärlek fyllde upp varenda cell i min kropp. Och då började jag fråga "Peter" vart hans föräldrar var? "Där" sa han och pekade på den familjen som tillkalla mig i första början. 

"Nej, det är inte din familj lille vän", 

- "inte?" Sade han förvånat? 

"Nej, denna familjen vet inte vem du är"

- "Jag vill ha min mamma, jag saknar pappa" snyftade "Peter" fram.

Jag kände direkt att jag måste ta med mig grabben där ifrån innan någon annan kommer fördriva honom. Jag lät denna blonda lilla killen följa med mig ifrån dom som upplevde honom som elak. 

Under hela tiden vägen hem till mig så frågade "Peter" hela tiden "vart ska vi?, jag vill åka hem". 

Jag förklarade för honom att han skulle få åka hem. Väl hemma så öppnade jag upp mig totalt mot skuggsidan och tillkalla mina guider och anropade pojkens föräldrar. 

En stor, välbyggd karl kom igenom och sade att hans var hans pappa. "Titta, titta Peter vem som är här".

"Peter" tittade upp under sitt blonda hår och med ledsna ögon.

-"Pappa?, Det där är min pappa, åh pappa, jag har saknat dig" sade han och sken upp som en sol.

Jag lämnar över "Peter" och känner en värme och glädje från både Pappan och lilleman. Jag ser "Peters" pappa lyfta upp honom och gå mot mina guider som håller uppe dörren till skuggorna. "Hejdå, hejdå extra pappa" Pappan vänder sig om och ger mig ett leende som jag aldrig kommer glömma. Tack för att jag fick hjälpa er. Vi ses.

- Detta är en av mina befriande upplevelser. Detta var 2007. Men kommer ihåg det som igår.

Thomas Andersson, Dark Network, Ockulturia

Inga kommentarer

Lämna ett svar