Passa in, eller följa hjärtat?
Från tidig ålder blir vi skolade att vi ska passa in. Redan som barn lär vi oss att vi måste vara som den stora massan för att bli accepterad. Föräldrar tar sina småbarn till bvc för att väga och mäta barnet, vilket är bra för att se att barnet i sig är friskt och hälsosamt. Men vi får också lära oss om barnet inte kan göra visa saker i en viss ålder så är det något som är konstigt, om barnet inte kan göra vad samhället har bestämt är viktigt att kunna så får föräldern hemläxa och ska gå hem och träna sitt barn på det. Sedan växer man och börjar skolan, där man ska passa in i skolväsendet, är man annorlunda får man specialhjälp och man sätts in i fack. Ute på skolgården måste man passa in med alla andra barn, sticker man ut eller gör på ett annat sätt blir vuxna oroliga att det är något fel på personen, och har man otur så blir man mobbad av dom andra barnen på skolgården. Livet fortsätter och allt är utstakat, skola, plugga, utbilda dig till något som ger jobb - det är viktigare än att följa sitt hjärta och plugga till något man vill jobba med, enligt reglerna. När du gått ur skolan ska du jobba med det det du utbilda dig till. Allra helst ska du jobba 5 år innan du skaffar bil och hus. Vilket betyder att under de 5 första arbetsåren ligger fokus också på att hitta en livskamrat. När du köpt ditt hus med din livspartner ska du skaffa barn efter 1-2år. Helst ska du ha 2 barn, det ska tydligen vara bäst i Sverige ur ett hållbarhetsperspektiv.
Jag trodde på allt detta och försökte leva efter den utstakade vägen samhället byggt. Jag var inte lycklig. Jag trodde jag var lycklig men det var hela tiden någon som skavde, något saknades och jag kunde inte förstå vad det var. Jag hade allt. Jobb, barn och en livskamrat. Men ändå saknades lyckan som hade legat och visat sig som en bonus när jag skulle ha nåt mitt mål, men lyckan uteblev ändå. Jag kraschade mitt liv, inte bara en gång utan gång efter annan, relationer bröts, jobb försvann. Jag började om efter varje gång och byggde upp mitt liv efter samhällets regler igen. Samma resultat varje gång. Tills jag till slut inte orkade bry mig längre, jag började göra som jag ville. Välja en annan väg, satte upp mål med mitt liv som jag ville ha det. Inget 8-17 jobb måndag till fredag. Inte välja gå efter vad som förväntas man ska göra utan istället börja passa in mitt liv efter min syn på vad ett lycklig skulle vara. Trotts dessa förändringar så hade jag fortfarande kvar tankarna att jag måste gå efter reglerna. Jag kände mig lycklig men hade en konflikt i mig att jag inte gjorde som man skulle göra. Förvirrad och vilsen så ville jag hitta rätt, men den här gången tänkte jag till, jag måste träffa någon som kan ge mig råd hur jag ska göra. Samtidigt som jag hade dessa tankar var jag inne i en mindre depression på grund av att jag kraschat ytligare en relation med en person som betydde mycket för mig. Som tur hade jag en, en vän som inte känt mig så länge och som inte hade så bra koll på vad jag gjort innan eller hur jag har valt leva mitt liv tidigare. Bestämde träff med vännen, Diana Wahlborg, pratade och förklarade om hur jag kände och tänkte med mitt liv, jag vill ha hennes råd och syn på det. Jag hade inte förväntat mig det svar hon gav, utan att ens behöva tänka svarade hon: Du är en person som inte passar in, så sluta passa in. När du slutar passa in och följer ditt hjärta kommer din lycka komma.
Det är mer än ett halvår sedan jag fick det här rådet, och efter den dagen har jag blivet lyckligare för varje dag som kommer. Visst, vissa dagar är tunga ändå av olika anledningar, men nu känner jag en trygghet och tillit till att inte försöka passa in och svackorna är mer sällsynta än innan, och dom är dessutom mycket kortare än innan. Så sluta passa in och följ ert hjärta. Bara ditt hjärta kan visa dig den rätta vägen, och bara ditt hjärta kan göra dig lycklig.
/Martin
