Vara med sig själv...
I många år har jag omgett mig av människor dagligen för jag mår bra att vara med människor, dock inte i för stora grupper utan 1-2 st åt gången. Jag har haft sociala jobb där, helst dom senaste 5-6 åren då stor del av arbetet har gått ut på att nätverka med andra personer och sitta i möten i olika slag. Jag har heller inte riktigt känt mig bekväm med att vara själv då jag lätt har blivit rastlös och får svårt att göra något vettigt med tiden. Det blev för mig ännu mer tydligt att jag inte vågade vara med mig själv. Det är inte först den här helgen som precis var som jag faktiskt var helt själv ett par dagar, jag åkte till Hälsingland förra veckan för att tillbringa våren hos Petra & Fredrik på Helsinglight, och när det blev lördag så åkte dom hem till sitt privata hem och jag stannade kvar i House of Helsinglight, långt ut på landsbygden och blev tvingad att vara själv i ett stort hus utan möjlighet att ta mig härifrån då jag inte har tillgång till någon bil här. Jag kände en oro över hur jag skulle klara vara själv och isolerad, första kvällen kändes märklig och tom på något sätt. Men när jag vaknande på söndagen kände jag en otrolig känsla av lättnad och såg fram emot en dag med bara läsa och meditera, helt själv, med vetskapen att det är ingen som kommer att komma hit, och det inte finns någon möjlighet för mig att träffa någon. Jag trivdes, för första gången på många år , så trivdes jag med att vara helt själv och bara umgås med mig själv.
Så om ni inte brukar vara själv, sätt er i en situation där ni måste, för vad ni lär er av det är helt magiskt.
/Martin
