Verklighetens kris
Tre mysterium
Vi måste räddas till varje pris
Meditera mera
Skräckvälde
”Om du är stygg så kommer tomten inte med några klappar till dig på julafton!”
Randonautica - En upplevelse
Är vi fångar i livets algoritm?
Möte med andra sidan
Har du blivit formad till något som inte är du?
Spökupplevelser på Garpenbergs Slott
Jag har äntligen hittat hem
För att läsa hela bloggen, klicka här
Mina starkaste upplevelser från andra sidan
Jag är uppvuxen i en släkt där tron på andra sidan alltid har varit stor. Min mamma och hennes syskon har alltid pratat och berättat om olika upplevelser. Nyligen fick också veta att min morfar hade en väldigt stark tro på andra sidan.
Jag själv har också alltid haft ett stort intresse för det ockulta och andra sidan, men mina upplevelser med andra dimensioner har kommit på senare tid, vad jag har trott iallafall, tills det nyligen har gått upp för mig att jag har haft kontakt med andra sidan under längre tid än vad jag själv förstått. Mer om det i ett senare inlägg, då jag i detta inlägg kommer att berätta om mina tydligaste möten med andra sidan.
Flickan bredvid sängen
Min riktigt första tydliga bevis på att det finns en andra sidan kom till mig när jag var 19 år gammal. På den tiden bodde jag fortfarande kvar i min hemstad Örnsköldsvik. Dock var jag påväg därifrån så tillbringade så ofta jag kunde ledig tid hos släkt nere i Eskilstuna, staden som också skulle bli min hemstad under de kommande 7 åren.
När jag var på besök hos min släkting och dennes sambo en gång hände vad jag då tyckte var en märklig upplevelse. Dagen och kvällen flöt på som vanligt när jag var hos dom på besök. Jag blev väl omhändertagen med dryck och tilltugg. Stillsamma stunder med mycket prat om livet i stort och smått in i småtimmarna. Som vanligt när där på besök fick jag låna gästrummet som låg en trappa ner, somnade alltid gott i det rummet då det var inrett i en lugnande miljö. Det hör också till ovanligheterna att jag vaknar på natten, än i dag så gör jag inte det, somnar och sover alltid igenom hela natten. Men den här kommande natten skulle avvika från det. Från ingenstans vaknar jag till, inte med ett ryck, men ändå snabbt och jag blev plötsligt klarvaken. Blicken hade jag i taket, men för att somna om lade jag om mig så jag hamnade på sidan och min blick flyttades från taket så jag fick en överblick ut över rummet. Då ser jag, en liten flicka sitta på mattan som ligger bredvid sängen. Hon sitter där och leker med några saker, jag uppfattar inte riktigt vad hon leker med men antar att det var hennes leksaker. Jag har aldrig sett flickan tidigare och det finns inga barn i hemmat jag är och besöker. Tankarna hos mig är tom, men min kropp känner ett välbehag och jag bara ligger och iakttar flickan som är fullt upptagen i sin lek. Efter en stund lyfter flickan sin blick och möter min blick, hon ger mig ett stort leende och försvinner ut i tomma intet. Jag sluter mina ögon undan att analysera vad som hänt och somnar återigen om.
När jag vaknar på morgonen efter börjar jag fundera på vad som egentligen hände. Kliver upp för att äta frukost och träffar kvinnan i huset i köket när jag håller på att hälla upp mitt kaffe. Jag berättar om min upplevelse för kvinnan, hur flickan jag såg på natten såg ut och vad hon gjorde. Svaret förvånande mig. Kvinnan som bodde där visste direkt vem det var. Hon kände igen henne på min beskrivning, att det var hennes lillasyster som omkommit 15 år tidigare i en tragiska olycka med en lastbil. Flickan var då i 9 års ålder och kvinnan berättade att hennes lillasyster brukar vara hos dom på besök för att kolla att allt står rätt till.
Vågar du följa livets flöde?
Klicka här för att läsa hela bloggen
Tid finns inte
Senaste 7 åren har jag haft en tillvara där mina dagar inte till punkt och pricka är styrda efter klockslag. Jag tycker inte om att behöva vara på ställen mellan en vis tid för att någon säger till mig att vara det, utan det är något jag själv vill styra. Tacksam var jag över jobbet jag fick 2013 där det inte fanns någon sådan form av koll, jag kunde komma och gå lite som jag ville. Trots allt räckte inte det till i längden utan jag var tvungen att söka mig vidare från det jobbet i början av 2019. Jag insåg att det behövs ännu mer frihet i mitt liv för att jag ska fungera fullt ut och må riktigt bra. Idag har jag en tillvaro där jag kan jobba vart jag vill när jag vill, för jobba är något jag värderar högt och gillar, men det ska vara efter min dygnsrytm och inte någons annans rytm.
Men tid, fascinerade, det är något med det. När man börjar fundera på vem är det som säger att 60minuter ska vara 60minuter, när bestämdes detta och av vem? Såklart är det en skapelse av oss människor. Vilket slår mig att tid egentligen inte finns utan det är något vi har skapat för att kunna förhålla oss till varandra, samt ett utmärkt sätt att mäta. Allt som går att mäta är tydligen en bra grej för oss människor. Jag tror däremot inte på tid. Utan att allt händer nu. Igår händer nu lika mycket som imorgon händer nu. Mina tidigare liv händer nu. Fast allt händer i andra dimensioner eller frekvenser. Det är också därför jag tror det är möjligt att gå tillbaka till tidigare liv, eller att kunna spå i framtiden. För egentligen går vi inte framåt eller tillbaka i tiden, vi går bara åt sidan och koller bredvid där vi är just nu.
Vad jag egentligen vill ha sagt är att strunta i tid, det är något som påverkar de flesta människor negativt, så istället för att bli styrd av det så börja inse att allt händer nu. Och om allt händer nu, då är det bästa man kan göra att njuta, njuta av det som är nu, för något annat finns inte.
/Martin
Passa in, eller följa hjärtat?
Från tidig ålder blir vi skolade att vi ska passa in. Redan som barn lär vi oss att vi måste vara som den stora massan för att bli accepterad. Föräldrar tar sina småbarn till bvc för att väga och mäta barnet, vilket är bra för att se att barnet i sig är friskt och hälsosamt. Men vi får också lära oss om barnet inte kan göra visa saker i en viss ålder så är det något som är konstigt, om barnet inte kan göra vad samhället har bestämt är viktigt att kunna så får föräldern hemläxa och ska gå hem och träna sitt barn på det. Sedan växer man och börjar skolan, där man ska passa in i skolväsendet, är man annorlunda får man specialhjälp och man sätts in i fack. Ute på skolgården måste man passa in med alla andra barn, sticker man ut eller gör på ett annat sätt blir vuxna oroliga att det är något fel på personen, och har man otur så blir man mobbad av dom andra barnen på skolgården. Livet fortsätter och allt är utstakat, skola, plugga, utbilda dig till något som ger jobb - det är viktigare än att följa sitt hjärta och plugga till något man vill jobba med, enligt reglerna. När du gått ur skolan ska du jobba med det det du utbilda dig till. Allra helst ska du jobba 5 år innan du skaffar bil och hus. Vilket betyder att under de 5 första arbetsåren ligger fokus också på att hitta en livskamrat. När du köpt ditt hus med din livspartner ska du skaffa barn efter 1-2år. Helst ska du ha 2 barn, det ska tydligen vara bäst i Sverige ur ett hållbarhetsperspektiv.
Jag trodde på allt detta och försökte leva efter den utstakade vägen samhället byggt. Jag var inte lycklig. Jag trodde jag var lycklig men det var hela tiden någon som skavde, något saknades och jag kunde inte förstå vad det var. Jag hade allt. Jobb, barn och en livskamrat. Men ändå saknades lyckan som hade legat och visat sig som en bonus när jag skulle ha nåt mitt mål, men lyckan uteblev ändå. Jag kraschade mitt liv, inte bara en gång utan gång efter annan, relationer bröts, jobb försvann. Jag började om efter varje gång och byggde upp mitt liv efter samhällets regler igen. Samma resultat varje gång. Tills jag till slut inte orkade bry mig längre, jag började göra som jag ville. Välja en annan väg, satte upp mål med mitt liv som jag ville ha det. Inget 8-17 jobb måndag till fredag. Inte välja gå efter vad som förväntas man ska göra utan istället börja passa in mitt liv efter min syn på vad ett lycklig skulle vara. Trotts dessa förändringar så hade jag fortfarande kvar tankarna att jag måste gå efter reglerna. Jag kände mig lycklig men hade en konflikt i mig att jag inte gjorde som man skulle göra. Förvirrad och vilsen så ville jag hitta rätt, men den här gången tänkte jag till, jag måste träffa någon som kan ge mig råd hur jag ska göra. Samtidigt som jag hade dessa tankar var jag inne i en mindre depression på grund av att jag kraschat ytligare en relation med en person som betydde mycket för mig. Som tur hade jag en, en vän som inte känt mig så länge och som inte hade så bra koll på vad jag gjort innan eller hur jag har valt leva mitt liv tidigare. Bestämde träff med vännen, Diana Wahlborg, pratade och förklarade om hur jag kände och tänkte med mitt liv, jag vill ha hennes råd och syn på det. Jag hade inte förväntat mig det svar hon gav, utan att ens behöva tänka svarade hon: Du är en person som inte passar in, så sluta passa in. När du slutar passa in och följer ditt hjärta kommer din lycka komma.
Det är mer än ett halvår sedan jag fick det här rådet, och efter den dagen har jag blivet lyckligare för varje dag som kommer. Visst, vissa dagar är tunga ändå av olika anledningar, men nu känner jag en trygghet och tillit till att inte försöka passa in och svackorna är mer sällsynta än innan, och dom är dessutom mycket kortare än innan. Så sluta passa in och följ ert hjärta. Bara ditt hjärta kan visa dig den rätta vägen, och bara ditt hjärta kan göra dig lycklig.
/Martin
Gör om gör rätt
Jag har länge tänkt att jag inte behöver ha vissa saker i mitt liv, för några år sedan började jag på riktigt att intressera mig för minimalism och skalade mer eller mindre bort allt jag ägde. Kvar var kläder, skönhetsprodukter, böcker, telefon och dator. Ungefär samma uppsättning är vad jag har idag, det har tillkommit en podcast utrustning men annars är det ungefär samma. Jag äger inga egna möbler då jag senaste åren har bott på ett sätt där jag inte behöver äga möbler. TV har jag inte haft på ett par år. Jag har vidare tänkt att jag leva ett snävt liv, dock vill jag unna mig upplevelser och god mat. Med god mat menar jag att äta mat någon annanstans än hemma, det är lyx för mig att ha ibland ha lyxen att betala någon annan för laga min mat och ta hand om disken efter mig. Men…
Bara för några dagar sen pratade jag med en personsom står mig nära, vilket resulterade i att jag fick mig en annan syn på det hela. Om jag vill ha upplevelser och vill kunna äta gott, i min bemärkelse, så kan jag inte tänka på att jag ska leva snävt, utan tvärtom, vill jag ha mycket av det måste jag tänka att jag vill ha överflöd av betydande saker för att det ska öka i flöde. Annars stryper man med tiden tillförseln mer och mer. Jag tänkt över hur mina tankar brukar gå när jag tänker på detta och insåg att jag faktiskt måste tänka i andra banor. Så jag började direkt, styra om tankarna. Idag, några dagar senare, då märkte jag hur flödet hade ändrats, och hur saker faller på plats på ett annat sätt när man har ett annat mindset. Jag har helt enkelt tänkt fel i flera år. När jag tänker rätt, då kommer det bli mycket bättre.
/Martin
Välj Rätt
Val görs dagligen, vissa vet man om, andra gör man utan att ens reagera. Vilka kläder man ska ha på sig, äta frukost, kaffe innan man åker iväg hemifrån eller på vägen, planering inför dagen och så vidare. Alla val man gör tar kraft och energi. Sen har vi dom här större valen som behöver göras, vilket jobb ska man välja, var ska man bo, i hus, lägenhet, på landet eller i stan. Hur vill man att ens tillvaro ska se ut med partner, kompisar, barn och djur. Investera i sig själv eller i materiella saker. Dom här valen tar också energi, mer än dom vanliga vardagsvalen. Men vad händer om man väljer fel? Det kanske inte gör så mycket att välja fel sorts tröja eller att man väljer att skjuta på frukosten, dessa val kan lätt rättas till utan större energi påverkan. Men om man väljer fel jobb, eller investerar i ett hus man inte trivs i, eller väljer fel partner. Då kommer energikostnaden vara större för att rätta till, och tyvärr måste det rättas till för det kommer gå ut ännu mer energi av att stanna kvar i sitt dåliga val. Vissa dåliga val måste vi tyvärr vara medvetna om att vi kommer göra, för dessa fel är meningen, finns lärdom av dom vi måste gå igenom. Men många felval kan vi undvika genom att gå efter våran magkänsla istället för att använda våran hjärna. Det är inte alltid lätt, och bara att släppa taget om sin logiska hjärna kan vara problematiskt, men i långa loppet kommer vår energiförbrukning vara lägre i vilka val vi ska göra och man kan använda den energi på något utvecklande istället.
Träna dig att känna när det är rätt känsla när du väljer.
/Martin
Separationsångest
Att behöva göra avslut kan vara svårt. Det tar emot och man måste lämna något bakom sig. En tid, en händelse eller en sak, att behöva gå vidare är smärtsamt. Jag har svårt för det. Att lägga på telefonen även fast man har pratat flera timmar med den man tycker om kan vara bland det värsta jag vet. Min syster bor nästan 100 mil ifrån mig och vi ses inte så överdrivet ofta på grund av distansen. Men när jag väl åker upp till min hemstad och hälsar på min familj där uppe så är det alltid trevligt, men en sak som många utifrån kan uppfatta lite märkligt är att jag och min syster nästan aldrig ses sista dagen jag är där uppe, på så vis slipper vi säga hej då till varandra. Vi skippar det jobbiga, eller flyr, kalla det vad ni vill, men jag ser det mer som att vi inte säger hej då för att vi kommer ju ses igen. För ett tag sen närvarade jag vid en husrensning. Familjen som bodde i huset hade flera sorters aktivet i huset, både bra och dåliga energier. När mediumet berättade att det tagit bort en energi som stört familjen mycket, och som gjort att kvinnan i hushållet blivit berörd på ett negativt sätt, fick hon ändå en separations ångest, en saknad växte fram i henne nästan omedelbart. Det slog mig så tydligt då, att när folk till och med får separationsångest när man plockar bort något dåligt från deras liv, när någon annan gör det åt dom. Hur ska då personer som inte får hjälp orka med att bryta deras mönster från det dåliga. När det dåliga har blivet så starkt ingrott i deras vardag så det har blivet en sorts trygghet för dom.
/Martin
Enkelriktat
Jag försöker så gott jag kan tänka på hur jag beter mig mot andra. Ännu viktigare blev det för mig när jag läste en studie om att varje person påverkar runt 30-34 personer varje dag. Mitt mående sprider sig alltså till så många, om jag är glad sprider jag vidare god energi till många fler än jag tror. Trots detta så tappar jag humöret ibland, blev väldigt otrevlig mot en äldre herre som fick för sig att han var tvungen att sitta bredvid mig på tåget även fast det gapade tomt i vagnen, men han skulle minsann sitta bredvid mig där jag hade satt min väska, trots att han påpekade att han gärna ville sitta där så han skulle kunna se sin fru som satt några säten bort så kunde jag inte hålla humöret uppe och blev onödigt otrevlig mot mannen. Jag pratade med Oscar efter händelsen och fick påpekat att det var ett väldigt dumt beteende av mig, jag höll med, men händelsen hade ju trots allt påverkat mannen redan. För ett par veckor sen var jag i en mindre norrländsk stad, innan jag påbörjade min resa mot Gävle var jag tvungen att svänga förbi en matbutik, på min inköpslista stod snus, och jag tänkte att det är onödigt att gå runt hela butiken när min produkt finns i kassan. Jag genar bakvägen igenom kassan men på vägen in skriker kassörskan; STOPP! Och gör ett stopptecken med handen, jag kopplar inte riktigt och ignorerar hennes gest, går och ställer mig sist i kön. När det blir min tur och jag säger till vad jag vill köpa så får jag samma beteende tillbaka, kassörskan ignorerar mig. Sekunderna känns som evigheter, men jag upprepar igen efter kanske 10 sekunder vad jag vill ha, i tron om att hon kanske inte riktigt hörde vad jag sa att jag ville köpa. Nu svarar hon, att jag gick mot enkelriktat och frågar om jag inte kan läsa eftersom det står en skylt vid ingången att man inte får gå som jag gjorde. Jag upplever henne som väldigt otrevlig och mitt humör sänks, jag svara minst lika otrevligt tillbaka på hennes påstående och ifrågasätter om hon kanske har valt rätt yrke, känns inte som service att skälla ut kunderna. Bakom mig står en annan kund som också påpekar på ett lika otrevligt sätt att jag gjort fel och kanske bör vara mer uppmärksam på skyltarna i affären. Ger henne också ett svar som inte är av det trevligaste slaget, får min snus köpt och lämnar affären. Efteråt finner jag situationen väldigt lustig och ser humorn i det hela, delade med mig av min upplevelse till vänner dagarna efter och kunde skratta åt det. Perfekt, jag påverkar personer positivt. Men, mitt dåliga beteende, gav jag ju till två personer, som i sin tur påverkar tillsammans dubbelt så många som jag. Jag gjorde ett fel, visserligen av misstag, men istället för att falla för deras dåliga bemötande så skulle jag ha bett om ursäkt för mitt misstag av vägval inne i butiken, visserligen hade jag inte kunnat påverka folk med min lustiga upplevelse, men jag hade gett två andra en bättre dag som i sin tur hade spridet mer glädje omkring sig än hur utfallet blev. Så tänk efter hur ni bemöter andra, det påverkar mer människor än ni tror.
/Martin
Vara med sig själv...
I många år har jag omgett mig av människor dagligen för jag mår bra att vara med människor, dock inte i för stora grupper utan 1-2 st åt gången. Jag har haft sociala jobb där, helst dom senaste 5-6 åren då stor del av arbetet har gått ut på att nätverka med andra personer och sitta i möten i olika slag. Jag har heller inte riktigt känt mig bekväm med att vara själv då jag lätt har blivit rastlös och får svårt att göra något vettigt med tiden. Det blev för mig ännu mer tydligt att jag inte vågade vara med mig själv. Det är inte först den här helgen som precis var som jag faktiskt var helt själv ett par dagar, jag åkte till Hälsingland förra veckan för att tillbringa våren hos Petra & Fredrik på Helsinglight, och när det blev lördag så åkte dom hem till sitt privata hem och jag stannade kvar i House of Helsinglight, långt ut på landsbygden och blev tvingad att vara själv i ett stort hus utan möjlighet att ta mig härifrån då jag inte har tillgång till någon bil här. Jag kände en oro över hur jag skulle klara vara själv och isolerad, första kvällen kändes märklig och tom på något sätt. Men när jag vaknande på söndagen kände jag en otrolig känsla av lättnad och såg fram emot en dag med bara läsa och meditera, helt själv, med vetskapen att det är ingen som kommer att komma hit, och det inte finns någon möjlighet för mig att träffa någon. Jag trivdes, för första gången på många år , så trivdes jag med att vara helt själv och bara umgås med mig själv.
Så om ni inte brukar vara själv, sätt er i en situation där ni måste, för vad ni lär er av det är helt magiskt.
/Martin
0
