Kommer och går...

Vi möter alla olika människor i olika skeden i livet, finns det någon förklaring till varför vi lär känna vissa just vid en tid punkt, har det alltid någon större mening eller går vissa bara förbi en utan att betyda något för en själv? Jag och Oscar träffades av en slump vid ett möte i våra tidigare arbeten. Vi var bransch kollegor under några år och hade väldigt sporadisk kontakt. Av en händelse började vi höras mer och mer efter något år för att slutligen ha nästan daglig kontakt och driver Spökpodden ihop. Att vi skulle komma varandra så nära var verkligen inget man kunnat anat från början av vår vänskap. Även fast Oscar tidigt sa att någon gång kommer vi jobba ihop. För några veckor sedan gjorde jag en annan kompis besviken på grund av att jag agerat respektlöst vid ett möte, fullt förståeligt att kompisen kände besvikelse på mig då jag håller med om att mitt agerande var dåligt. Men att veta att an gjort någon annan besviken är alltid en underlig känsla, vad är det för lärdom man ska ta av det, och fanns det också en tanke bakom att det hände eller var det bara oturligt att den händelsen ägde rum? Samma sak gäller att jag för några år sedan träffade en fantastisk person, som nu mer tyvärr inte finns i mitt liv. Fanns det också någon mening med att den personen skulle komma in i mitt liv för att sedan lämna mitt liv? Sen har vi Tomas, min kompis som jag känt sedan jag var 16-17 år och vi är fortfarande nära vänner, även fast vi inte ses och hörs så ofta så vet jag att han finns där och alltid kommer att göra. Varför består vissa kontakter och andra inte, finns det något mer vi ska lära oss av det eller är det bara så livet ser ut?

/Martin

Magkänsla, vad är det?

Jag åkte upp till min pappa i norrland förra veckan för att ta en liten break från verkligheten. Som vanligt när jag är så blir det mycket kortspel med varandra, poängpoker. Det slår mig gång på gång att jag nästan innan vet hur jag spela mina kort, inför varje omgång kan jag nästan känna redan innan om jag kommer vinna eller förlora. Hur kommer det sig, vad är det för känsla egentligen? Samma sak för några veckor sedan, jag fick en känsla i kroppen och kände att jag stod i ett vägskäl, att jag måste välja. Mitt huvud ville en sak men känslan i kroppen ville något annat. Jag valde efter känslan i kroppen den här gången, jag brukar så ofta annars välja efter hur min tankar i huvudet går. Nu när jag valde efter kroppens känsla fick jag direkt ett lugn när jag väl bestämt mig för mitt val, och jag fylldes av ett stort välmående. Vad är egentligen den här magkänslan för något, är det något vi bara känner eller är det någon annan värld som kommunicerar med oss genom känslor? 

/Martin

Syns du inte finns du inte

Syns man inte så finns man inte, det är ett vanligt tankesätt för företag och varumärken, man måste synas för att kunderna ska hitta ens produkter. I takt med sociala medier och tekniken har dock detta tankesätt börja krypa sig in hos vanliga privat personer. Om man inte syns online så finns man tydligen inte längre. Ens fysiska existens är inte tillräcklig längre. En nära vän berättade för mig att hon var på ett uteställe och roade sig för några år sedan när en annan gäst på ställe visade ett intresse för henne, började prata med henne, när han frågade om hon hade Instagram, vilket hon inte hade, svalnade intresset, tydligen var hon inte tillräckligt äkta eftersom hon inte fanns på dom rätta sociala medierna. Trenden att man ska finnas online är inte längre någon trend utan det är viktigare än att finnas offline. Istället börjar trenden att man ska koppla ifrån och stänga av tekniken, man ska åka på semester där man inte använder teknik, besöka naturen, gå på restauranger där man måste lämna ifrån sig sin mobiltelefon. Hur blev det såhär, hur kan det gå så snabbt att verkligheten har flyttats från fysisk närvaro till online närvaro? Samtidigt växer intresse för andlighet och det oförklarliga mer och mer hos vissa grupper människor, och alla som tror på något som vi inte kan se med blotta ögat, spöken, andar, energier, blir oftast mer eller mindre dum förklarade av skeptiker. Dessa skeptiker som tycker att verkligheten är bland teknikens moln och har svårt att leva sig in i fysisk närvaro, har fruktansvärt svårt att lyssna eller tro på människor som har en tro på andlighet och spöken. Men vad är det för skillnad, båda världarna ligger bortom vad vi kan se med fysiska ögat, ändå blir vi som tror på andra sidan kritiserade. 

/Martin

Har vi tappat viktig kunskap?

Världen brinner, för några månader sen så brann amazonas, något jag upplever att befolkningen redan har glömt bort. Sedan brann stora delar av Australien, något jag också upplever redan har fallit i glömska. Nu pratar alla om Corona viruset, dock är detta inget som riktigt har satt sig i sådan rädsla som påverkar oss i Sverige mer än att vi läser o rapporter i media. 

Det slog mig under förra veckan när jag läste en bok om överlevnad, dock vinklad i ett perspektiv där en zombie epidemi skulle drabba världen, hur dåligt rustad jag själv är om en katastrof skulle inträffa i samhället jag lever i. Visst, man kan bunkra upp lite mat och se till att man har ett lager av rent dricksvatten i hemmet, men sen då, när detta tillfälliga lager skulle ta slut, vad gör jag då? Jag har ingen kunskap i att jaga, jag har nästan aldrig fiskat och jag har ingen koll på vad i den svenska naturen som är ätbart eller inte. Jag ser mig själv som en vän till skogen och tillbringar gärna min lediga tid där, fast i motionssyfte. Eld kan jag göra upp, om jag har tändvätska och en tändare. Jag har heller ingen vidare kunskap i hur man tar hand om sår när man är ute i naturen. Jag är mer beroende av hemmet och ett fungerade system än vad jag själv vill erkänna för mig. Vidare slog det mig att jag inte ens kan sy och laga enkla hål på mina kläder, hur skulle jag då göra om jag hade begränsat med kläder att ta på mig om jag inte ens kan laga små hål, eller göra mössa och vantar när kylan tränger sig på. 

Egentligen inget konstigt med det hela, jag har aldrig varit praktisk eller haft intresse i varje odling eller handarbete. Jag är duktig på andra saker, jag har lärt mig hur jag ska ta mig framåt i det samhälle som blivit skapat, jag är utbildad, vet hur jag ska bygga nätverk, sen vet jag att har en hjärnan som kan analysera situationer på ett sätt många inte kan. Det som skrämmer mig är att den stora massan som lever idag har massvis med kunskap i teknik, sociala färdigheter, matlagning, träning, kost och är världsvana. Men gamla kunskaper som man kallar ”husmors” - tips försvinner från oss. Vi har blivit duktig på köpa saker billigt, att köpa oss ett bekvämt liv där vi inte behöver kunna saker. Vi behöver inte kunna laga och bygga saker, vi kan köpa det idag. Vi behöver inte kunna odla för allt finns att köpa på affären som är öppet nästintill dygnet runt. Vi kan köpa billigt kött och behöver därför inte kunna jaga eller fiska. Det som skrämmer mig är att vad skulle hända med samhället om det blev störningar och vi skulle behöva ta ett större ansvar för oss själva? Och hur kan vi tro att vi ska kunna leva på ett hållbart sätt när kunskap om att ta hand om oss själva har försvunnit och vi är beroende av att kunna köpa allt vi behöver för att överleva en vecka? Jag tror vi måste förbereda oss för att en katastrof kommer, det är det enda sättet för oss att undvika att den kommer, samtidigt så tror jag vi alla skulle må bra av att lära oss saker som gör att vi kan känna oss mer självständiga. 

/Martin

Aldrig tvivlat men sökande efter bekräftelse växer

Redan som liten kom jag i kontakt med spökhistorier. Jag har aldrig tvivlat på sanningsgraden i dessa historier, morbröder och mostrar berättade om olika upplevelser det varit med om. Även min mamma berättade om en historia där hon hörde hur folk satt i hemmets kök och spelade kort och skrattade, när hon klev upp för att kolla vilka som var vakna så tidigt på morgonen var det helt tomt i köket. Även om dessa historier inte varit i fokus så har det alltid funnits där i mitt liv, en tro på något annat bortom detta. När jag växte upp och blev tonåring tillbringade jag mycket av min tid på min Mountain bike ute i skogen, vid nästan varje träningspass kände jag mig iakttagen av skogen, det var något där, varje gång tryckte jag bort tankarna och intalade mig att det bara var fantasier. Det gick några år utan något hände, tills jag den natten bodde över hos en nära släkting. Mitt i natten vaknade jag upp och det satt en liten tjej på golvet bredvid min säng, hon satt där och lekte med några leksaker, märkte att jag kollade på henne och vände huvudet mot mig och log, för att sedan försvinna ut i tomma intet. Ett år senare efter det sov jag över i ett av Sveriges mest hemsökta hus, allt var lugnt, förutom att några av mina grejor hade mystiskt flyttas på sig under natten. 

Nu på senare tid har jag kommit i kontakt med fler upplevelser och människor som jag aldrig träffat berättar saker för mig som omöjligt någon annan kan veta. Jag tvivlar inte på detta, har aldrig gjort, men mitt sökande efter att få mer bekräftelse blir större och större. Vad är det som finns bortom detta, och vad är planen med våran vistelse på jorden?

/Martin 

Rädda Din Själ

Aldrig har så många människor stått enade om hur viktigt det är att ta hand om våran miljö, planet och djurliv som nu. Varför tog det så lång tid innan vi förstod att vi lever i ett slit-och-släng samhälle och överkonsumerar saker mer än vad vi behöver. Varför kunde vi inte endast öppna ögonen i tid och förstå hur viktigt det var när vi ändå har läst en massa artiklar om miljön och polarisar som smälter. Det är fy skam på oss! Det krävdes ett vingslag ifrån ett barn ifrån Sverige för att starta en rörelse där folk och barn står enade för att rädda våran planet.  Det är ett framsteg i mänsklighetens historia att oavsett vem du är eller vart du kommer ifrån  så spelar det  ingen roll, vi står enade om en och samma sak: "rädda våran planet". 

Men vems vingslag är det som kommer starta rörelsen för att rädda våra själar? Förmodligen ingen om inte du börjar med dig själv. Då dina val påverkar endast dig och ingen annan.

Så jag har börjat reflektera mycket över hur jag mår och varför det är så. Det känns som att psykisk ohälsa har ökat radikalt det senaste åren, vad beror det på? Kan det vara för vi har glömt av oss själva och att ge näring till våran själ? Vi glömmer att det finns saker som vi verkligen älskar att göra som ger oss en väsentlig dos av näring till våran själ för att vi ska kunna känna inre lycka. Men vi väljer hellre att lägga tid och energi att finna våran yttre lycka som i grund och botten betyder väldigt lite för oss.

Varför gör vi dessa val? 

Kan det vara så att vi ställer alldeles för höga krav på oss själva nu för tiden än vad vi gjorde förr i tiden? Eller är de så enkelt att det egentligen handlar om att vi försöker visa upp en bild av oss själva när folk klickar in på våra sociala medier? Det är lite som att köra igenom donken drive trough, man visar lite snabbt vad som finns på menyn.  Att med en snabb inblick i profilen ska du  kunna hinna visa att du inte är sämre än någon annan och visa ditt perfekta hem, jobb  kropp och utseende. Ja, allt som ska spegla vem du är på ytan på ett supersnabbt sätt. Varför ska vi bära på ett ytligt skal som vi inte orkar bära? Lägg det åt sidan lite och läs nedan.  

Jag ber dig blunda och be dig förklara för mig vem du verkligen är. Om du lyckats så har du en stor chans att rädda din själ! Om inte så läs följande punkter och tänk efter.  

• Vem är du?
•  Vad behöver du för att må bra?
•  Vad gör dig lycklig? 

När du finner dig själv, ge dig tiden du behöver för att läka själen. Det viktigaste av allt är att försöka lära känna dig själv för att veta vad du behöver. Ta och stressa ner och bär inte på ett skal som inte är ditt. Jag vill lära känna dig inte ditt skal! 

// Oscar Panizza

House Of Helsinglight

Vad är avkoppling? Ständigt får jag till mig av andra att jag måste varva ner i hemmet och tillåta mig att inte ha något att göra, detta ska enligt många vara en av de bästa sätten att koppla av. Problemet är bara att jag blir fruktansvärt uttråkad efter bara någon timme och börjar känna en inre stress, kanske är det just därför jag behöver träna på det, eller så har alla personer olika sätt att hitta sin avkoppling, och vem bestämmer vad som är rätt eller fel? 

I november förra året fick jag och Oscar en inbjudan från Fredrik&Petra som driver House Of Helsinglight. De ville visa oss vad House Of Helsinglight gör med ens kreativitet och lugn när man bor i den mystiska stämningen som är skapad i huset och runt omkring. Förra veckan var det dags för besöket, vi skulle tillbringa några dagar i Sveriges mest spännande hus, men vi skulle inte vara lediga, hur kommer det då bli med att fyllas på energi och kraft då dagarna är fullbokade med jobb och intryck. Kreativiteten visste jag skulle komma i samband med miljön och möten med alla människor vi skulle träffa. 

På några dagar skapade vi tillsammans med house of Helsinglight en avsnitts serie på 5 avsnitt med koppling till det magiska huset och Hälsingland, spökhistorier blev berättade, spökplatser besöktes, fick djupare kunskap i folktro och helgen avslutades med att få en förståelse över hur man lägger ett horoskop på en stor grupp människor och ändå få det att stämma in. Mellan de olika mötena med gästerna till podden så ägnade vi tiden åt att ta in historierna kring House Of Helsinglight. 

På söndagen var det dags att bege sig hemåt igen, helt utvilad och fylld med energi, hur är det möjligt då det enda jag gjort dagarna innan är att jobba och omgivet mig med människor. Precis tvärtom vad alla säger man ska göra för att hitta tillbaka energimässigt. Jag satt på tåget och kände ett sådant lugn i mig samtidigt huvudet fylldes med nya ideer kring hur jag ska leva mitt liv både privat och professionellt, jag funderade ett tag tills det slog mig, det var det här Fredrik & Petra ville visa, vad House Of Helsinglight har för inverkan på människor som bor där, att bara efter några dagar vistelse så utvecklas man samtidigt som sinne och kropp får avkoppling och ro. Något mer magsikt har jag aldrig varit med om och jag ser fram emot nästa besök i det magiska huset. 

/Martin  

Taru Tuomi/Ayahuasca

Vi tog självklart chansen och fråga Taru Tuomi om hon ville gästa Spökpodden när hon väl besökte Sverige. Självklart ville hon det! Det blev ett intressant samtal där hon berättar om hur det har varit att vara ifrån Sverige i 14 år och hur det var växa upp i en tuff hemmamiljö. Vidare berättade hur en cermoni i Karlifornien introducerade henne till drycken Ayahuasca som kom att förändra hennes liv och många andra kvinnors liv som kommer till hennes retreat i Mallorca. Som livscoach så vägleder hon mestadels kvinnor som mår dåligt  i sin retreat och för den som vill  kan man även få en psykedelisk inre resa som ska öppna dina förträngda minnen och öppna upp roten till det som fått dig att må dåligt för att kunna bearbeta det under tiden drycken verkar. Många ska tydligen komma tillbaka till verkligheten efter detta som en ny människa med  livsglädje i själen. 

Under samtalet i podden så funderar jag på om jag skulle kunna tänka mig åka till en retreat i fem dagar med Taru och även ta mig en psykedelisk tripp för att dyka djupt in i mitt inre och vakna upp med en starkare livsglädje än vad jag har idag. Svaret är ja, men min fråga är om jag skulle kunna behålla denna livsglädjen under en längre period eller om jag skulle känna av ett beroende av ayahuascan och ta det som en ipren för att lösa kortsiktiga problem. Det är något jag känner att jag måste ta reda på under min resa i sökandet i mitt inre.

//Oscar Panizza

i slutet av maj så är det nästa Goddess-retreat läs mer på hennes hemsida tarutuomi.com

Taru välkomnar både kvinnor och män till Ayahuasca ceremonier en helg i månaden. 

Du kontakta Taru för mer info på taru@tarutuomi.com du kan även följa @Tarutuomi på instagram.